Road Trip
I måndags när jag körde mot jobbet för första gången på en månad fick jag en känsla att jag lämnade sommaren och körde mot hösten.
Det var kyligt men bra sikt och klockan var väl si sådär runt 8 på morgonen. I öronen klingade skön musik och jag hade min stora mugg med svart och tjock lut brevid mig. Höstvemodet till trots så var jag rätt nöjd att vara tillbaka i ekorrhjulet efter en riktigt skön och i mitt tycke välförtjänt semester.
Då slog det mig att just nu skulle det sitta fint med en road trip. Kanske inte så jättelång, ca 25 mil hade räckt, en kopp kaffe och sen tillbaka igen. Att köra bil är för mig en slags meditation och hade förmodligen gjort underverk för vemodkänslorna jag för tillfället dras med. Jag älskar att köra långt med bilen. Ibland drömmer jag om att köra USA coast-to-coast på Route 66. Lite sjukt att jag har precis samma dröm fast istället för att lasta en bil skulle jag då lasta en löpbarnvagn, snöra på mig skorna och springa hela vägen.
Från sommaren mot hösten
Tyvärr blev det ingen road trip. Jag fegade ur. Det blev 8 timmar framför jobbdatorn istället… men mina tankar var på road trip.
– Kör!
/Calle
Ultra Revenge 